[Intro][Cracked bell strikes collide with marching snare]

Stäng porten, lyft bommen, håll torget rent.
Utanför har bönderna till sist förstått
att en mur kan vara både skydd och svek,
att sten kan stå fast medan människan vek.

[Verse 1][Shouted Vocals]

De kom över fälten med hunger i blick.
Vid Korsbetningen stod männen i jord,
med liar som vapen och psalmer som ord.
Köpmännen såg röken och räknade kostnad.
En far slog mot porten; hans barn var därinne.

[Pre-Chorus][Build-up]

Klockan slog ett och beslutet var kallt,
klockan slog två och på fältet föll allt.
Klockan slog tre över hästens skrik,
ingen mur visste vem som var gäst.

[Chorus][Powerful Vocals]

När ringmuren brann stod stenen kvar,
med sot över kronan och blod som sitt svar.
När ringmuren brann och klockan brast,
blev varje port en dom som höll fast.
De döda låg nära, de levande blev sten,
och regnet drog röda små vägar kring ben.

[Verse 2][Driving Guitars]

Jag sprang genom torget men ingen såg mig,
en flicka vid brunnen såg rakt igenom mig.
Hon höll om sin bror med ett skärsår i kind,
och frågade muren: Vem släpper du in?
Bakom en lucka bytte silver ägarens hand,
ett avtal blev skrivet medan hus stod i brand.
När porten till sist öppnades sakta mot kväll,
gick segraren in till en välkomstkarusell.

[Chorus][Powerful Vocals]

När ringmuren brann stod stenen kvar,
med sot över kronan och blod som sitt svar.
När ringmuren brann och klockan brast,
blev varje port en dom som höll fast.
De döda låg nära, de levande blev sten,
och regnet drog röda små vägar kring ben.

[Guitar Solo][A jagged baritone-guitar melody fights the descending bell motif]

[Bridge][Half-Time]

Jag lade min hand mot den skyddande mur,
och stenen var varm som ett instängt djur.
Den sade: Jag räddade liv, jag svek fler,
jag gav er det murar är byggda att ge.
Då förstod jag att minnet inte väljer parti,
det visar både skyddet och priset däri.

[Breakdown][Shouted]

Vem stod innanför?
Vem lämnades kvar?
Vem köpte sin morgon?
Vem betalade svar?

[Final Chorus][Powerful Vocals]

När ringmuren brann stod stenen kvar,
men jag hör nu frågan bakom dess svar.
När ringmuren brann och klockan brast,
blev varje port ett minne som höll fast.
De döda låg nära, deras namn blev kvar i sten,
men regnet kan ännu dra vägar kring ben.
Jag går genom porten med sot i min hand,
och muren går med mig mot nästa brand.

[Outro][Snare stops; one cracked bell strike rings without reverb]

På fältet låg järnet, i staden låg bröd.
En mur skilde livet från samma sorts död.
När lågorna slocknade, gryningen grå,
började en annan osynlig här gå.
